I maj 2017 var det kollationering för Kirill Serebrennikovs uppsättningar av Alexander Pusjkins “Små tragedier”, bland annat “Mozart och Salieri” och “Stengästen”. På fem år har Serebrennikov gjort sin egen teater, Gogol-Center i Moskva, till Rysslands ledande scen, skriver den tyska teatertidskriften Theater Heute, nr 11/2017.
Uppenbarligen började Putin-regimen uppfatta honom som ett politiskt hot och i slutet av augusti blev han plötsligt anhållen för ekonomiska oegentligheter, trots att han aldrig haft budgetansvar.
Parallellt med Pusjkin-föreställningen arbetade han också tillsammans med 600 personer (det måste man bara föreställa sig) på Bolsjoj-teatern med en uppsättning om dansaren Rudolf Nurejev. Bolsjoj-chefen Vladimir Urin lade plötsligt och oväntat ned föreställningen innan premiär, troligtvis på grund av påtryckningar från kulturdepartementet.
Föreställningen om gay-ikonen Nurejev hade tydligen blivit för mycket för vissa företrädare för den ortodoxa kyrkan, som kulturdepartementet inte ville stöta sig med.
Serebrennikov fördes bort i handklovar av säkerhetstrupper och under rättegången fick han sitta i en särskild bur i rättssalen, som den värsta terrorist.
För många ryssar påminde detta om gripandet av en annan rysk teaterman, Vsvevolod Meyerhold, som greps 1939 och avrättades i början av 1940.
Från ryska häkten får man ringa ett fritt samtal och Serebrennikov ringde teatern och instruerade medarbetarna att fortsätta arbetet med Pusjkin-föreställningarna. Därefter fortsatte han att med skriftliga regianvisningar via sin advokat leda arbetet fram till premiären den 15 september. Det blev inte bara blev en ny premiär, utan också i högsta grad en politisk aktion, en manifestation mot Putin-regimens allt mer restriktiva och centraliserade (kultur-) politik. Teater tar idag en allt större plats i samhällsdebatten och är därmed också mer levande och relevant än på länge.
