Spelåret 2015-2016 har varit ett bra spelår för Mattias Andersson och Backa Teater. Det kröntes kanske med förläningen av Prix D’Assitej till Andersson- ett av de finaste prisen för barn & ungdomsteater. I prismotiveringen stod det så här:
”Mattias Anderssons konstnärliga ledarskap lyfter på ett unikt vis fram den kollektiva dimensionen och processen i scenisk gestaltning. Med självklar och stark förankring hos den unga publiken sätter Andersson genom sina research- och intervjumetoder existentiella frågor i ett samtida ljus. I hans föreställningar delar en mångfald av skådespelare och musiker både rum och tid med publiken på ett konstnärligt och oförlikneligt sätt.”
Det är en synnerligen fin motivering som fångar stora delar av det som gör Mattias Andersson till en unik dramatiker, regissör och konstnärlig ledare. På många sätt skulle man kunna säga att motiveringen också är en mycket giltig beskrivning av hans senaste uppsättning på Backa Teater – The Misfits – som hade premiär på Backa i början av april. The Misfits är en uppsättning som skrivits speciellt för Backa, om Backas historia och plats i Göteborg, men samtidigt också på uppdrag av vårt internationella teaternätverk Prospero. The Misfits spelar i höst på två stora teaterfestivaler i Bologna i oktober och i Rennes november. Troligen blir det ytterligare på några orter i Europa. Så lät det åtminstone under vårt möte i Avignon i början av juli.
I vintras gav Mattias Andersson också ut boken United States of Sweden, som utöver texterna till hans båda pjäser Mental States of Gothenburg och Mental States of Sweden, som skrevs och producerades för Dramaten, finns det i ett appendix fyra intressanta texter om Anderssons författarskap av Tomas Forser, Malin Ullgren, Anna Håkansson och Johan Hilton. Den sista texten är en djupgående intervju. Anderssons arbetsmetod blir tydlig vid en läsning av de båda pjäserna. Särskilt intressant blir det när han själv tar plats i texten. Det skapar en oväntad spänning.
När jag läser texterna, och jag tänkte även på det när jag läste de artiklar i pressen som föregick både höstens kritikerrosade och välbesökta dramatisering av Dostojevskijs Idioten på Dramaten, men också i förhandsberättelserna innan premiären för The Misfits, är att ju djupare journalisterna går i skildringarna av arbetet med pjäsen, desto längre därifrån fjärmar sig dramatikern på ett intressant vis. Han är redan förbi den punkten, utan att på något sätt glida undan frågorna eller inte svara. Och så är det förstås. En riktig konstnär är alltid några steg längre fram – i tanken, men också i tid och rum.
Men innan nypremiären på The Misfits och Europaturnén blir det premiär för Mattias Anderssons pjäs Deformerad Persona, på Dramatens Bergman-festival, som han skrivit tillsammans med sin syster Ylva Andersson. I en av rollerna ser vi för övrigt Nina Zanjani, som delar sin tid mellan Dramaten och Göteborgs Stadsteater.
Spelåret 2015-2016 fortsätter in i 2016-2017 på en spännande vis!