Förmodligen var det under 2012, eller möjligen 2013, när Stora Teatern i Göteborg ordnade en offentlig debatt om den fria scenkonstens förutsättningar i Göteborg. Mot slutet av debatten nämnde GP:s dans- och teaterkritiker Lis Hellström Sveningson de villkor som göteborgsbaserade kritiker har för att kunna ta del av teater och dans utanför stan. Hon berättade att hon då fick betala resan själv om hon ville se och skriva om något i Stockholm. Teater i utlandet var inte på kartan.
Uppenbarligen har något hänt sedan Björn Werner tog över som ny kulturchef på GP. Werner har under flera år varit Berlinbaserad och har förhoppningsvis en annan syn på vikten av internationella impulser även för GP:s kritiker. När jag tog upp denna omständighet, av rent intresse för kritikernas villkor, i min senaste bok “Sceningång. Tre år på Göteborgs Stadsteater” (Bokförlaget Korpen) möttes dock denna uppfattning av kompakt motstånd av en annan av GP:s kritiker, Mikaela Blomqvist, som ansåg att jag hade en “olustig” syn på kritik.
Nåväl, därför är det med glädje och stort intresse jag nu läser Lis Hellström Sveningsons krönika från Berliner Theatertreffen, Tysklands viktigaste teaterfestival.(Även om jag inte delar alla hennes omdömen i texten i övrigt). Till Theatertreffen kan även intresserade teaterbesökare nominera sina favoritföreställningar, även om en professionell kritikerjury har sista ordet.
Hellström Sveningson nämner bland andra föreställningar “Rückkehr nach Reims” från Schaubühne i Berlin. Pjäsen bygger på en en roman av Didier Eribon och har bearbetats för scenen av Schaubühnes konstnärliga ledare Thomas Ostermeier och chefsdramaturgen Florian Borchmeyer. Ostermeier står också för regin. Den som vill bekanta sig med Thomas Ostermeiers regi är varmt välkommen till Göteborgs Internationella Dans & Teaterfestival i slutet av sommaren. 24-25 augusti gästspelar Schaubühne på Göteborgs Stadsteater med Ostermeiers nu stilbildande uppsättning “Ein Volksfeind” av Henrik Ibsen. Uppsättningen har blivit möjlig genom Göteborgs Stadsteaters nu fleråriga samarbete med Schaubühne/Berlin inom det europeiska projektet Prospero.
Lis Hellström Svensson blev också utmattad och lycklig av Frank Castorfs uppsättning av Goethes “Faust”. Det blev jag också när jag såg den på Volksbühne förra våren. Mina tankar om den uppsättningen kan man också läsa på www.dixikon.se/scenkonst. Frank Castorfs eget förord till programboken finns i min översättning på www.teaterrummet.se (Göteborgs Stadsteaters plattform för konstnärlig och aktuell teaterdebatt). Båda texterna kan också med fördel läsas i ovan nämnda bok “Sceningång. Tre år på Göteborgs Stadsteater”.
UPPDATERING:
Lis Hellström-Sveningsson meddelar att hon är glad för det ökade intresset för teater utanför Göteborg och Sverige från GP:s kulturredaktion, men resan till Theatertreffen i Berlin kunde hon göra tack vare ett stipendium från Publicistklubben.