I fredags presenterade vi det kommande spelåret på Götaplatsen och Backa Teater, i år igen under Kulturkalaset. Förra året pågick Göteborgs Internationella Dans & Teaterfestival och vi hade ett gästspel från Schaubühne/Berlin, föreställningen “Forbidden Zone” av Duncan McMillan i regi av Katie Mitchell.
I år kunde vi möta vår publik den vanliga dagen och det var fullt till sista plats, tyvärr fick inte alla som ville rum, men det var roligt att intresset var så stort!
Våra teaterombud träffades en stund innan presentationerna uppe i Foajébaren och det är fint att hälsa alla välkomna där, men förstås också i salongen. Att stå där på scenen och se ut över en proppfull salong med glada och förväntansfulla människor är en upplevelse. Just det där mötet mellan det som sker på scenen och publiken är en av de mest säregna händelserna på en teater, det är något i rummet som inte går att ta på eller konkretisera.
Efteråt lät det som om vi till stor del hade lyckats infria förväntningarna, även om det förstås inte är så att alla gillar allt hela tiden.
Våra egna förväntningar inför hösten är också högt ställda, även om det känns lite kluvet att prata om hösten redan nu, när vi precis passerat mitten av augusti.
Men ikväll är det dags för en annan säsongsupptakt, på några stora gräsmattor som sluttar ned mot Saltsjön i världens vackraste stad. Augustiljuset, samtal, en sommarens efterglöd in i den nya säsongen, ja sommarens sista ros kanske.
