Twitter som samhällsdebattens skrattspegel

Nu har jag ganska exakt varit på Twitter i fem år och det har vart väldigt roligt ibland, ibland bli jag trött på debattklimatet. Hur det ibland kan gå skildrade jag senast i boken “Sceningång. Tre år på Göteborgs Stadsteater” 2017 i en text som skildrade den minst sagt uppskruvade debatt som rådde kring vår uppsättning “Jihadisten” tidigare samma år.

Igår var det val i Storbritannien, en fråga som engagerat mig ganska länge. Jag har följt debatten i The Guardian och jag har oroat mig för att Brexit ska bli av. För att det var sorgligt för Europas framtid. För att det knappast kommer att gagna människorna där, av en lång rad olika skäl. Jag förbehåller mig rätten att ha en uppfattning i frågan.

För att se vad som händer, lite på skämt, eller kanske snarare med en känsla av ironi (jag vet, funkar inte så bra i sociala medier) tweetade jag igår kväll
“Jag känner mig helt säker på att Boris Johnson kommer att förlora det här valet”.

Och nej, det var jag inte. Det är faktiskt en helt omöjlig ståndpunkt, även om det hade varit skönt av samma skäl som min EU-federalistiska Twitter-kollega Krister Thelin skrev i en kommentar. Inte för Corbyns skull, utan för ett eventuellt nytt Brexit-avtal skulle få chansen i en ny folkomröstning specifikt om den frågan.

Så tagga ner. Själv är jag ändå rätt förvånad över det stora intresset för tweeten inklusive medföljande spekulationer i olika tonarter. Jag kan konstatera att denna tweet visats knappt 60 000 gånger lajkats 142 gånger och retweetats 59 gånger. Tror att samtliga utfall här är någon sorts rekord i min i övrigt blygsamma Twitter-tillvaro.

Nu är lunchen snart slut, vi har en underbar premiär för Mozarts “Trollflöjten” i regi av Melanie Mederlind ikväll och jag önskar Er alla, glada som arga, en trevlig kväll och helg!

Facebooktwitter