PEN Göteborg ordnade i samverkan med Författarcentrum Väst och Göteborgs stadsbibliotek ett evenemang på biblioteket den 15 november. Fängslade Författares dag arrangeras denna dag av PEN över hela världen, vi är alla länkar i en kedja.
Temat för PEN Göteborg, förutom de gemensamma punkterna med PEN Sverige var Rysslands krig mot den ukrainska litteraturen i Ukraina. Anders Teglund, PEN Sveriges ordförande, skrev i DN samma dag om hur Ryssland systematiskt försöker förstöra ukrainsk litteratur och pekade på att miljontals böcker redan bombats och bränts upp.
Därför kändes extra fint att Göteborgs Litteraturhus, genom Sofia Gräsberg, kunde visa tre delvis brända barnböcker som räddats från ett bibliotek i Charkiv – det blir väldigt konkret när man samtidigt nämner alla andra helt förstörda böcker. Det Ryssland ägnar sig åt är inget annat än bokbål, på samma sätt som nazisterna gjorde i Tyskland 1933. Det var ju för övrigt också det som hände med Kurt Tucholskys böcker, men då hade han redan flytt till Sverige 1930.
Anna Fohlin Mattsson, samordnare för PEN Göteborg, inledde med att presentera dagens innehåll och nämnde två tidigare mottagare av Tucholsky-priset; Dawit Isaak och Gui Minhai som fortfarande sitter fängslade i Eritrea och Kina. Som sig bör läste hon upp de två första punkterna i PENS Charter som understryker yttrandefriheten och den konstnärliga frihetens betydelse.
Hon läste därefter dikten ”Det vore pinsamt” av Gui Minhai ( i översättning av Angela Gui ur samlingen ”Jag ritar en dörr på väggen med fingret” som publicerades av Kaunitz & Olsson 2020)
Inledningen avslutades sedan med en läsning av dikten ”sorgens färg är tystnad” av Vodha Hapeyeva (Tolkad från tyskan av Helga Krook. Finns i ”Dikter – en antologi för Ukraina” Red Helga Krook och Karin Brygger, Bokförlaget Korpen).
Sedan var det dags för Hanna Jedvik som läste ett stycke ur en pjäs av den i Ryssland fängslade ryska dramatikern Svetlana Petritjuk. Hon har suttit i den ryska straffkolonin IK-5 i tre och ett halvt år och har två år kvar av straffet.
Pjäsen heter ”Den sköne riddar Finist” och har tidigare satts upp på Bojarkamrarna i Moskva, 2020, men anmäldes som glorifiering av terrorism av nationalistiska och regimtrogna grupper, trots att syftet var det motsatta. Den handlade om ryska kvinnor som lockades att resa till Syrien och gifta sig med IS-personer. Pjäsen sattes upp av Dramaten.doc i översättning av Nils Håkanson och i regi av Dmitri Plax.
För egen del hade jag fokus på teater i Ukraina och presenterade ”Sädesmagasinet och andra pjäser” av Natalka Vorozjbyt (I översättning av Mikael Nydahl och utgiven på Ellerströms förlag tidigare i år).
Boken innehåller fyra pjäser. Den första ”Sädesmagasinet# utspelar sig i Ukraina under Holodomor – svältkatastrofen under vintern 1932-1933, när Stalinregimen tog över de självägande ukrainska böndernas – kulakernas – gårdar för att bygga om till ett system med kolchoser.
”Dåliga vägar” utspelar sig huvudsakligen i Donbas efter Rysslands angrepp 2014 och gestaltar krigets meningslösa ohygglighet och hur relationer går sönder och en ny, högst tillfällig, verklighet tar form.
Tamara Trunova, som är konstnärlig ledare på Left Bank Theatre i Kyjiv regisserade föreställningen på Göteborgs Stadsteater våren 2024 och processen ledde till ett utbyte mellan skådespelarna i Kyjiv och Göteborg och i Kyjiv spelade man föreställningen samma kväll som premiären i Göteborg, vid exakt samma tid kl 19. Kontakterna fortsatte efter spelperioden och upprätthålls fortfarande på vissa håll. (Mer om detta i boken ”Sceningång. Ett decennium på Göteborgs Stadsteater”, som jag var redaktör för, Bokförlaget Korpen, 2025).
”Gröna korridorer” Handlar om ukrainska kvinnor som flydde 2022 och om deras liv i främst Europa. Natalka Vorozjbyt lämnade själv Ukrana då men återvände 2023 och är sedan dess verksam i Kyjiv.
”De icke-existerande. Lättsamma scener med kriget i bakgrunden” har möjligen också ett innehåll utifrån Vorozjbyts egna erfarenheter, eftersom den handlar om en kvinna som lämnat Ukraina med sin mor och sin dotter, precis så som var fallet för henne själv.
Alla fyra pjäserna är omskakande läsning det är en kulturgärning att Ellerströms förlag sett till att de nu finns på svenska.
Till sist några ord om Tucholsky, som flydde från Tyskland till Sverige 1930 och avled på Sahlgrenska sjukhuset 1935, efter en överdos av sömntabletter. Bakgrundsbild på scenen på stadsbiblioteket var en stor blyertsbild av Ann-Marie Didoff, som hade ritat av Tucholskys resväska som finns i en monter tillsammans med en bild av honom på väggen på Literaturhaus Berlin. Det var den väskan han hade med sig till Sverige.
Samma eftermiddag, den 15 november delades Tucholskypriset ut på Goethe Institutet i Stockholm av Anders Teglund. Årets pristagare är den turkiska författaren Pinar Selek för ”Hennes djupa engagemang för kvinnors och minoriteters rättigheter i Turkiet och för hennes konsekventa försvar av akademiska principer.”
Och nej, hon kan därför inte bo kvar i Turkiet utan bor sedan många år i Frankrike.
Utöver Dawit Isaak och Gui Minhai har även bland andra Salman Rushdie och Svetlana Aleksejevitj tagit emot Tucholskypriset.
Evenemanget avslutades oplanerat och lite oväntat när en kvinna från Ukraina bad om ordet och tackade oss alla för att vi visar intresse för den ukrainska kulturen och vill sprida den här i Göteborg. Det kändes fint.
