Det tog knappt längre än en månad för att förvandla den tyska, visserligen politiskt svaga, Weimarrepubliken till en nazistisk diktatur, närmare bestämt under månaden februari 1933.
Efter riksdagsvalet i november 1932 blev det svårt att bilda regering. Franz von Papen avgick och efter en del förhandlingar utnämndes till slut Adolf Hitler till rikskansler den 30 januari 1933. Han utlyste nyval till den 5 mars och under en månad lyckades nazistledningen i stort sett ta kontroll över polisen, media och kulturlivet. Den 27 februari började det brinna i riksdagshuset och det blev en förevändning för SA att stärka kontrollen ytterligare och man satte igång med utrensningar av politiska motståndare, redan innan valet den 5 mars. Det är aldrig riktigt klarlagt hur branden i riksdagshuset uppstod och en judisk man från Holland greps och anklagades för dådet. Med tanke på att det tydligen uppstått brand på ett trettiotal platser i huset samtidigt är denna förklaring inte särskilt trolig.
Men inte ens efter dessa händelser och åtgärder fick nazisterna egen majoritet i Reichstag, utan kom upp i 44 % i mars-valet. Men då var saken redan klar. Nazisterna hade tagit kontrollen och införde en sorts krigslagar som gav regimen oinskränkt makt. Lagarna gällde ända till Andra världskrigets slut 1945.
Om denna dramatiska månad har den tyske författaren Uwe Wittstock skrivit en sorts dokumentärroman där han går igenom dag för dag vad som hände Tysklands då ledande författare och dramatiker – en grupp på 33 personer med familjen Mann i spetsen, men även ett flertal andra av det tyska 1900-talets viktigaste författare; Gottfried Benn, Bertolt Brecht, Richarda Huch, Else Laske-Schüler och ett tjugotal till. Det är en fascinerande genomgång. På samma sätt skrämmande och spännande läsning. Det handlar om valet att vara kvar och kämpa eller lämna landet. De flesta lämnade landet.
På slutet går Wittstock igenom vad som hände med författarna under och efter kriget i en sammanfattning. Många överlevde det inte eller överlevde knappt och dog kort efteråt. Det är sorglig läsning på många sätt och jag ser än en gång bilden av Käthe Kollwitz framför mig, teckningen när en kvinna håller upp handen i luften och runt hennes arm står orden: “Nie wieder Krieg” (Aldrig mer krig).
Mot bakgrund av kriget i Ukraina och den sköra samtiden är det viktig och medryckande läsning. Den som vill höra författaren samtala med Elisabeth Åsbrink är välkommen till Stadsbiblioteket i Göteborg på måndag den 31 oktober. Jag medverkar som tolk från tyska.
Boken är föredömligt översatt av Jens Christian Brandt och publicerad på Nirstedt/Litteratur.
