Författare: Björn Sandmark

Så börjar det närma sig boksläpp för min nya teaterbok ”Sceningång. Tre år vid Göteborgs Stadsteater”. Kom till Foajébaren på Göteborgs Stadsteater lördagen den 30/9 kl 21.00. Det blir presentation, kanske lite läsning och spontana infall.
Ingen vet vad det blir för en dag i Göteborg. NMR marscherar genom staden, med utgångspunkt vid Bokmässan och förbi den alternativa bokmässan Bokmassan på Heden. Där medverkar för övrigt min hustru Ann-Marie Ljungberg vid boksläpp av en bok som heter ”Den tredje vänstern” tillsammans med Johan Lönnroth och Jimmy Sand. Även den boken publiceras för övrigt av Bokförlaget Korpen.

”Sceningång” är en bok som har en sammanhållande text av mig, en sorts berättelse om man intryck från tre år på teatern. Men den huvudsakliga textmassan består av tjugo texter från andra skribenter som haft vänligheten att antingen skriva nya texter, eller tillåta publicering av tidigare publicerade. Boken har sex huvudsakliga delar; om teateruppsättningar, arbetet på en teater, om teaterkritik, fördjupning om tysk teater, en historisk text om Göteborgs Stadsteater och slutligen en kort blick in i framtiden, med viktiga frågeställningar, utmaningar och förhoppningar.

Jag är särskilt tacksam för de texter som följande skribenter bidragit med: (i bokstavsordning)
Mattias Andersson, Theresa Benér, Karlheinz Braun, Frank Castorf, Andreas Cervenka, Tomas Forser, Johan Gry, Johan Hilton, Mats Johansson, Gertrud Larsson, Sisela Lindblom, Kristina Lindquist, Mikael Löfgren, Alexandra Pascalidou, Csaba Bene Perlenberg, Lars Ring, Mikael van Reis, Nicolas Stemann, Pontus Stenshäll, Anna Takanen och Fredrik Virtanen.

Syftet med boken är att försöka fånga det mest svårfångade av allt, ögonblickets konst, den konstform som filosofen G W F Hegel ansåg vara den mest fulländade eftersom den utom text och konstnärlig scenografi även härbärgerar nuets absoluta sanning.

Hoppas vi ses den 30 september i Foajébaren!

Imorgon kväll, den 8/9, öppnar vårt spelår med Pontus Stenshälls uppsättning av Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” på Stora Scen. Jag såg en repetition för en vecka sedan och ska inte avslöja mer än att jag var djupt rörd och tagen av uppsättningen. Störst av allt är kärleken!
Nästa vecka, den 16 september har vi första premiären på Backa Teater, ”Jeanne d´Arc”, med text av Sisela Lindblom och i regi av Malin Stenberg. Texten bygger på rättegångsprotokollen mot Jeanne d´Arc och vissa sekvenser i vad som sades och gjordes där är både oväntade och i vissa fall häpnadsväckande. Allt utspelar sig i en av de mest ambitiösa scenografier jag sett på Backa, så det kommer att bli en visuell och innehållsmässigt stark föreställning.
Den 21/9 blir det premiär för ”Sgt Pepper”, en konsert med Beatles-coverbandet Pepperland, som av Beatles gamle producent George Martin kallade världens bästa Beatles-tolkare. Man kommer att under Adde Malmbergs ledning, tolka den i år femtioårsjubilerande plattan ”Sergeant Pepper’s Lonely Heart Club Band”, som åtminstone för mig varit den enda som kunde konkurrera med ”Abbey Road” om att vara deras bästa LP. Adde Malmberg kommer också att ha med sig gäster som blir 64 år i år, syftande på en av plattans låtar ”When I´m sixty-four”.
23/9 blir det skratt och skräck i satiren ”Tidningshuset som Gud glömde” en pjäs av Gertrud Larsson och i regi av Mikaela Granberg. För alla oss som växt upp med GP finns det mycket att säga om tidningens utveckling de senaste åren. En del av detta sägs i föreställningen, som dock inte är en elak satir, utan även har många hjärtliga skratt och oväntade inslag.
Septembers femte och sista premiär är Angelina Stojcevskas uppsättning av ”Flugorna” av Jean-Paul Sartre på Lilla Scen den 30/9. Sartres tolkning om myten om Orestes och Elektra får här en ny och bloddrypande gestaltning som kommer att ligga kvar länge i minnet tror jag.
Så varmt välkomna till en het septembermånad på Götaplatsen och Backa Teater!

I fredags presenterade vi det kommande spelåret på Götaplatsen och Backa Teater, i år igen under Kulturkalaset. Förra året pågick Göteborgs Internationella Dans & Teaterfestival och vi hade ett gästspel från Schaubühne/Berlin, föreställningen ”Forbidden Zone” av Duncan McMillan i regi av Katie Mitchell.
I år kunde vi möta vår publik den vanliga dagen och det var fullt till sista plats, tyvärr fick inte alla som ville rum, men det var roligt att intresset var så stort!
Våra teaterombud träffades en stund innan presentationerna uppe i Foajébaren och det är fint att hälsa alla välkomna där, men förstås också i salongen. Att stå där på scenen och se ut över en proppfull salong med glada och förväntansfulla människor är en upplevelse. Just det där mötet mellan det som sker på scenen och publiken är en av de mest säregna händelserna på en teater, det är något i rummet som inte går att ta på eller konkretisera.
Efteråt lät det som om vi till stor del hade lyckats infria förväntningarna, även om det förstås inte är så att alla gillar allt hela tiden.
Våra egna förväntningar inför hösten är också högt ställda, även om det känns lite kluvet att prata om hösten redan nu, när vi precis passerat mitten av augusti.
Men ikväll är det dags för en annan säsongsupptakt, på några stora gräsmattor som sluttar ned mot Saltsjön i världens vackraste stad. Augustiljuset, samtal, en sommarens efterglöd in i den nya säsongen, ja sommarens sista ros kanske.