På senare tid har uppstått ett fokus på ensamma män, inte sällan yngre personer, som saknar vänner, sociala kontakter, kärlek. De som kallas för incels. Schablonbilden är att de istället för sociala kontakter i verkligheten söker ett social liv i sociala medier. Vid skärmen är de oftast förbittrade, hatar allt och alla, ibland högerextrema.
Detta är kanske den just nu vanligaste bilden av den ensamma mannen. Men han har alltid funnits, inte minst i litteraturen, med författare som William Blake, Franz Kafka, Ernest Hemingway för att nämna några från de senaste seklen.
I den svenska samtidslitteraturen har till exempel Thomas Bannerhed nyligen skrivit med värme om den ensamme antihjälten Einar i Smålands djupa skogar i romanen ”Den oduglige” som kom ut tidigare i år.
En annan särling är Bert-Ove, som skildras av författaren och kritikern Bo Bjelvehammar i den nyutkomna boken ”BERT-OVE. En studie i särlingskap”. Bjelvhammar publicerade 2024 en bok om poeten och rörmokaren Bengt Cidden Andersson. Cidden dyker upp kort även i denna nya bok.
Författaren vill att boken ska ses som ”ett variationsstycke, likt ett musikaliskt verk med satser, olika till temperament, karaktär och höjd” där Bert-Ove Ahlroths dagliga liv styr berättelsen.
Det är en värld helt utan sociala medier, i princip helt utan medier överhuvudtaget. Bert-Ove är kanske till viss del författaren själv. Bert-Oves konstnärliga arbete, med akrylfärg, akvareller och blyertsteckningar fyller dagarna och avbryts bara av vandringar i skogen, jakten på växter och blommor – ”Från en lyssnande röd vallmo / till en färglös fröskallra.”
Men han hoppar också in i olika projekt för Naturvårdsverket och andra myndigheter, för att följa upp våtmarker och flora. När Bert-Oves berättelse är slut är även författarens berättelse över, bokens sista rad avslöjar på vilket sätt Bert-Oves dagar är till ända, men det tänker jag inte berätta här.
En bit in i boken dyker Gunnar upp. Gunnar är en poesiintresserad skolvaktmästare som i sin källare förvarar två pärmar; UT och IN. Den utgående posten är ofta brev till poeter och kritiker med reflektioner och egna dikter, den ingående pärmen innehåller främst svaren från de tillskrivna diktarna.
Berättaren, författaren själv, tar inte stor plats, men det är hans bilder som sätter ramarna. Tid och rum har ingen större betydelse i denna historia, egentligen inte heller vilken person som är vem. Tidsperspektiv, platser och personer kastas om hela tiden och man rör sig från Norrlands inland över Småland och till Skåne. Personerna, släkt och vänner flyter också in i varandra. Sammanhållande är exkursionerna i skog och mark som handlar om växter och djur, främst fåglar, här några rader som Gunnar skickat till poeten Lennart Sjögren;
”små lövhögar på isiga stigar
bredvid strängar av kraftigt gräs
det kan vara vår nu
en måndag i början av mars
när dimman hänger
över Lekvattnet
svävande
krävande
över måndagsfält
under ormvråkarnas vingslag
gryningen störtar in i rummet”
Det känns befriande att kunna läsa denna typ av drömsk prosa och prosalyrik som är helt frikopplad från samtidens autofiktion, sociala medier-närvaro, klickbaits och AI-beroende. Innehållsmässigt skulle det som händer i stora drag kunna utspela sig på 1700-talet.
”I en fransk örtabok från 1837 heter det:
´Sådana människor som har en hetsig lever varav vanligen huvudvärk uppstår böra blanda sitt bordsvin med cikoriavatten.´
—
Cikorian förekommer även i vallodling, där den med fördel kan blandas med andra örter som kärringtand, kummin och vitklöver.
—
Cikorian är en blyg ört.”
De personer som förekommer ofta, särlingar som Bert-Ove och Gunnar, men även ett par andra, sysslar med konst på olika sätt. Måleri, teckning, skrivande. Och i någon mening är det blommornas och florans universum och människans försök att gestalta det som blir minnet av denna läsning. Inte sällan är det särlingar av olika slag som befinner sig i det rummet. Men förutsättningen är att man faktiskt kan öppna dörren och gå ut ur det.
BERT-OVE
En studie i särlingskap
Bo Bjelvhammar
Boken har tillkommit med benäget bistånd av
Stiftelsen Längmanska kulturfonden
