Hur gestaltar man Selma Lagerlöfs episka roman ”Gösta Berlings saga” på en liten scen, med tre skådespelare? Svar: Man kan be Dag Thelander bearbeta texten och dramatisera den och Lisa Ferström att regissera. Då får man en energifylld, skruvad och oväntad postdramatisk musikal som vänder upp och ner på det mesta. Som tur är gäller det dock inte berättelsens själva kärna, utan den ligger där, under allt tjo, tjim och party-mood. Föreställningen hade premiär den 11 september på Masthuggsteatern.
Gösta Berling (Li Monár Kronlid) är förstås i centrum och han frestas, ungefär som
Faust av Mefisto, av Sintram, som vill konkurrera ut Majorskan (Eli Felicia Edelbo-Christiansen) och låta kavaljererna ta över. De upprättar ett kontrakt som Berling signerar med sitt blod att han ska vara lojal mot Sintram (Åsa Bodin Karlsson) i denna strid. Sintram ger dem fria händer och de festar loss som om det inte finns någon morgondag och resultatet blir förstås att pengarna tar slut, personalen försvinner, smedjan brinner ner och inget finns kvar efter ett knappt år. Leveransen av 300 ton järn klaras med nöd och näppe, men pråmarna sjunker och de har ingen försäkring, så till slut hamnar kavaljererna på Sintrams trapp igen och ber om pengar för att starta om.
Men så dyker Majorskan upp, precis som Margaretha i Faust, och är beredd att skjuta till pengar för att börja om, och hon räddas, också som Margaretha i Faust, av sin godhet när hon till slut testamenterar bruket till Gösta, även om hon tyvärr avlider. Sintram hänger sig samma natt som Majorskan dör. Kavaljererna med Gösta i spetsen inser att det är arbete som ger livet både mening och glädje och det slutar alltså ungefär som i romanen, där Gösta Berling blir en strävsam karl tillsammans med sin stora kärlek Elisabeth Dohna.
Skådespelarna håller ett högt tempo och sköter dessutom ommöblering av scenen och snabba kostymbyten, med lätt hand. Gösta Berling spelas hela tiden av Li Molnár Kronlid, medan de båda andra skådespelarna spelar flera olika roller och byter dem på ett elegant vis. Sticker ut särskilt gör Åsa Bodin Karlssons djävulska Sintram och Eli Felicia Edelbo-Christiansens Majorskan. De hinner även med att spela kavaljererna Kevenhüller och Liliencrona (de enda kavaljerer som nämns vid namn här) och flera andra roller med stark energi.
Musiken bär föreställningen och det som början med ”Ack Värmeland du sköna” slår snart över i svängig disco och vältajmade dansnummer. Mest oväntat är kanske genombrottet i den fjärde väggen när publiken ombeds svara på en enkät vid tre tillfällen; om föreställningen, viljan att besöka fina platser i Värmland och slutligen kulturens betydelse. Publiken sitter utspridd vid cafébord och blir dessutom bjudna på teatersprit (vatten i supglas) och skålar högljutt tillsammans med scenteamet.
Som kanske framgår händer det en hel del i ett högt tempo, men det mesta sitter riktigt bra och denna typ av produktion är av den karaktären att den blir bättre och bättre ju fler gånger man spelar. Låt oss hoppas att man kommer ut på turné i landet som det framgår i programmet att man planerar.
På scen:
Åsa Bodin Karlsson
Eli Felicia Edelbo-Christensen
Li Molnar Kronlid
Av Dag Thelander
Regi: Lisa Färnström
Dramaturg: Kristina Roos
Scenografi & kostym: Råger Johansson
Kompositör & ljuddesign: Jonas Franke-Blom
Ljusdeign: Max Mitle
Maskdesign: Miranda Kull Sandin
Foto, film, grafik: Lisa Färnström,
Råger Johansson, Erika Modén
