Dagen efter EM

Som alltid blev den stora finalen inte den enastående avslutning på en turnering som många kanske hade hoppats. De brukar oftast bli sega 1-0 matcher, som årets version av Copa Americana där Argentina slog Brasilien med just den siffran. Ögonvittnen talade om en sömnig tillställning.

Så långtråkig blev ändå inte den europeiska finalen, även om jag tuppade av en stund i slutet av första halvlek intill radion. TV4 är helt enkelt uteslutet, av så många skäl. Men när England gjorde mål redan efter två minuter trodde åtminstone jag mig veta åt vart det lutade. England kan aldrig hålla en sådan ledning. Italien hade möjligen kunnat det, men inte England. För övrigt inte heller Sverige.

Som Hugh Muir skrev i The Guardian idag har England aldrig haft ett så mångkulturellt och ödmjukt lag.  Avskummet som hävde ur sig alla sina rasistiska kommentarer till de unga, oprövade spelare som missade sina straffsparkar fick hela det engelska etablissemanget med FA och BoJo i spetsen att sluta upp bakom dem och lyckades delvis skymma förödelsen som nakendansande dårfinkar som skitat ner hela London lämnat efter sig. Andelen kvinnor som utsätts för våld efter en förlorad match stiger tydligen med 38 %.

Då värmer det att läsa Arsenals uttalande till stöd för 19-åringen Bukayo Saka, som blev översköljd av hatmeddelande för sin brända straffspark: “Vårt budskap till Bukayo är: håll huvudet högt, vi är så stolta över dig och vi kan inte snart nog hälsa dig välkommen tillbaka till Arsenal” Highbury is Highbury.

Den minnesgode kommer säkert ihåg att en av Englands mest populära spelare i modern tid, David Beckham, missade straffen i kvartsfinalen mot Portugal i EM 2004.

Även i England ser man hur samhället faller isär i två delar. Ena halvan med demokratiska värderingar, fair play och sportsmanship och andra halvan med rasistiska idioter som inte når längre än till förödelsens stund. Euforin och de obeskrivliga känslorna från semifinal-segern glider i ett slag över i en tröstlös bakfylla. Men som Hugh Muir skrev:

“England må ha förlorat, men Southgates lag visar oss vad nationen kan vara”

För egen del gladde jag mig åt Italiens seger, som överväldigande många andra i mitt flöde på sociala medier. För tio år sedan hade 90 % hållit på England tror jag. Fotboll och politik hänger nära ihop.

Facebooktwitter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *