Så roligt att du kommer med kommentarer den här fantastiska textilen! Du tyckte att jag skulle ”sagt” något – eller mycket mer – om den mest unika textilen i paracaskulturen. Men det är nog också den mest komplexa av alla av dem som fanns i museets samlingar. (Det finns kanske några som ännu inte är funna – tänk om?)
I Peru har de ju en stor samling, de flesta har aldrig lämnat landet. Hur som helst – det sägs att denna – 179:an – som vi kallade den, eftersom det är/var museets katalognummer, är en sorts kalender. Men vem eller vilka som säger det – den tolkningen är jag inte så säker på. Det är därför jag inte skrivit mer om den i min bok.
Jag är mycket intresserad av symboler oavsett vilken kultur det gäller. En sak som jag har mycket stor respekt för är en kulturens egna tankar och föreställningar om det som bedömer som ”deras” egen tolkning. Jag har också mött den attityden att folket själva inte pratar om sina symbolers betydelse. Det är främst kvinnor jag haft kontakt med – och vet att man skall vara mycket försiktig när man pratar om deras symboler.
En vanlig kommentar jag mött är: Jamen det ser du väl! Visst, det svaret kan vara en väg in i ett litet samtal – men oftast inte. Det är som att de tycker: sånt behöver man inte prata om – symbolen, bilden, finns där ju.
Det är alltid ett aber att vi västerlänningar över huvud taget lägger oss i. Män kan svara – men det kan bli ett kort svar – som i alla fall jag inte riktigt litar på. Kvinnor pratar inte om själva symbolen, på något sätt är det för känsligt. Själva syftet med en symbol är ju att på sitt eget sätt ha en ”inre förklaring”.
Jag har dyslexi = bokstäver är ”krångliga”, då är bilder och symboler mer praktiska när man vill ”prata” om sånt som egentligen inte har några språkliga svar. (Jag skall inte fördjupa mig i ytterligare i den diskussionen)
För det första, 179:an är alltså precis likadan på avigsidan som på den sidan som kan ligga uppåt – för mig betyder det något. Vad det betyder kan jag inte hitta några bra ord för. Den har alltså ingen avigsida. Rent praktiskt så är varje liten figur sydd runt den enklaform som är sydd först. Det är jättebra att en liten del är trasig – då kan man se sånt. Men hela denna ”skapelse” är så komplex och representerar ett enormt arbete bara det har ju en mening.
Men om man ser efter så finns flera av figurerna i ett par olika upplagor – eller med olika uttryck. Då känns en kalender som lite futtigt, eller också är det bara vad jag själv lägger in i det ordet. Om man med kalender tänker sig tidens förlopp – så kanske – men de tankarna tolkar jag som att de finns i alla textilierna.
Hur som helst är det en fantastisk vävnad och även om vi aldrig kan få veta allt om den.
Kerstin Paradis Gustafsson
SVAR:
Stort tack Kerstin för detta intressanta och fördjupande svar. Jag håller helt med om att respekt för dessa föremål och de människor, vars kulturarv det ju faktiskt är, givetvis är absolut nödvändig. Det var ju också därför Göteborgs stad lämnade tillbaka dem till Peru.
Det är möjligt att namnet “El Calendario” också är en västerländsk konstruktion, men vad jag förstått används det även i peruanska museikretsar numera. Din precisering på vilket sätt man skulle kunna uppfatta det som en kalender fördjupar bilden.
Min enda kvarstående punkt är kanske den att man numera verkar ha bekräftat att det inte är en väv från Paracaskulturen, utan från Nascaperioden, som kom direkt efter Paracas (och ligger strax söder om Paracas. Men det är vid närmare eftertanke kanske inte den viktigaste frågan när man, som Du gör, diskuterar historiens tråd genom textiliekonstens Peru.
Tack för en fantastisk bok!
Björn Sandmark
