Björn Sandmark bloggar.

När ”Forum för levande historia” öppnade i Stockholm 2003 fick jag möjlighet att intervjua Yehuda Bauer för för någon tidning jag skrev för då. Kanske var det Expressen, eller möjligen den kort uppflammade Dagens politik, där Peter O Nilsson var redaktör, minns inte längre.

Samtalet med Yehuda Bauer glömmer jag däremot aldrig. Han avled i dagarna, 98 år gammal, vilket betyder att han då var 77 år. En vänlig och spirituell människa, nyfiken och med starkt engagemang. Just då var han särskilt aktiv vid Yad Vashem – The World Holocaust Remembrance Center i Jerusalem.

Jag minns speciellt två saker från vårt samtal. En av de händelser som gjorde att Förintelsen blev ett stort samtalsämne i Tyskland var TV-serien ”Holocaust”, en amerikansk produktion som hade premiär 1978, med Meryl Streep i en av huvudrollerna. Jag såg den själv när den visades i svensk TV när jag gick i gymnasiet. Bauer hade då varit i Tyskland och deltagit i ett seminarium och ett projekt kring Förintelsen och man hade ordnat en redaktion dit folk kunde ringa och ställa frågor till honom och andra experter på området. Redaktionen blev helt nerringd och de jobbade dag och natt för att besvara tittarnas frågor. Han berättade särskilt om en kvinna som ringt, detta var alltså 25 år senare, som han inte kunde glömma. När hon och hennes man hade tittat på serien fanns det ett inslag från en attack mot en synagoga någonstans i Tyskland. Minns inte riktigt vilken stad det var, men jag tror det var Göttingen. Hon hade frågat sin man om han kände till det, de bodde där då. – Jag var med sade han. Kvinnan hade plockat ihop sina viktigaste tillhörigheter och lämnat huset omedelbart, hon ringde från en väninnas lägenhet. Bauer kunde inte glömma den händelsen och jag kan inte glömma hur han berättade det.

En tid senare hade han varit i delstatsparlamentet i Nordrhein-Westfalen i Düsseldorf. Han hade suttit och lyssnat på de lokala politikerna som högtidlighöll Rikspogromnatten 1938 och plötsligt kom det upp en yngre politiker, för ung för att ha varit med om pogromen och Andra världskriget och höll ett tal som enligt Bauer var helt korrekt historiskt, men framförallt var så gripande i erkännandet av den tyska skulden, helt utan några försök till bortförklaringar eller förminskningar. Han var djupt imponerad, bland det bästa han hört i Tyskland och det var i början på en mycket samvetsgrann bearbetning av Tysklands 1900-talshistoria.

Jag var också imponerad, av Yehuda Bauer. Vila i frid.

När Lars Norén dog i sviterna av Covid vintern 2021 hade Lisa Montgomery precis avrättats efter många år i en dödscell i ett amerikanskt fängelse. Det är ett märkligt sammanträffande eftersom Norén ägnat en hel del av sin sista aktiva tid som författare att skriva om Montgomerys sorgliga, ja förskräckliga livsöde. Boken heter ”En liten roman” och låg kvar i manuskriptform, färdig på hans skrivbord när han dog. Det var hans uttryckliga önskan att boken skulle publiceras och hans mångåriga redaktör Gunilla Sundén har redigerat den tillsammans med förläggaren Daniel Pedersen på Bokförlaget Faethon. Själv kommenterade Norén sitt arbete med romanen i sin femte och sista dagbok.

Efter att Norén är borta har intresset för hans prosa, lyrik och dramatik ökat. De största insatserna måste nog tillskrivas Mikael van Reis, som är en av landets främsta experter på författarskapet. 2021 publicerade han ett urval av Noréns poesi mellan 1962 och 2016 i boken ”Avgrunden av ljus” och 2024 kom boken Anti/Minnen som var 15 olika samtal mellan Norén och van Reis under åren 2001- 2020. Men även intresset för Noréns dramatik har ökat igen och flera teatrar har honom i spelplanen de kommande åren.

Norén hade ett omvittnat intresse för samhället utsatta och även för människor som gått över olika gränser, ingen glömmer väl ”7-3” och de efterföljande morden i Malexander. Vad det var som egentligen intresserade Norén med just kriminella av olika slag kan man nog bara spekulera i, men efter att ha läst ”En liten roman” tänker jag att det handlar om att försöka sätta sig in i vad som egentligen pågår i hjärnan på en person som begår fasansfulla brott mot andra. Är det möjligt att förstå? Går det att sätta sig in i? Att gestalta?

Lisa Montgomery blir besatt av tanken på att få ett barn och möter en för henne okänd kvinna på en gård i mellanvästern som hon ser är gravid. När kvinnan är nära att föda söker Montgomery upp henne, mördar henne och skär upp hennes mage för att ta ut barnet och ta med sig det hem. Det tar inte så lång tid innan polisen dyker upp och anhåller henne. Därefter får vi följa hennes tid i fängelset fram till slutet. Texten mynnar ut i ett samtal om själva mordet och hur hon lade barnet i sitt knä och körde hem.

Det är en skakande berättelse på så många sätt. Norén lyckas med att skapa någon sorts odefinierad förståelse för hur Montgomery tänker; på två sätt. Dels genom att berätta hennes tankar, men också genom att en författare av och till tar plats i berättelsen och skildrar henne och det som händer utifrån. Å ena sidan är det ett utmärkt sätt att skildra smärtan ur olika perspektiv, ibland glider dock rollerna ihop så att det kan vara svårt att följa vem som gör vad. Noréns prosa är som alltid kristallklar men bär samtidigt på en sorts det undermedvetnas smärta och texten är som ett skarpt ljus rakt genom ett stort mörker.

”En liten roman” är ett värdigt slut på ett stort författarskap.

Nu på fredag den 23 augusti öppnar vårt nya spelår med buller och bång! Göteborgs Dans & Teaterfestival firar nu trettioårsjubileum, sedan tio år tillbaka i Stora Teaterns regi. Invigningen sker på GöteborgsOperan med dess danskompani tillsammans med musik av Anna von Hauswolff. I år är det hela sex föreställningar på Stadsteatern; på Stora Scen Sanka Yuku som är tillbaka efter drygt 25 år den 24-25 augusti med föreställningen ”Unetsu – The Egg Stands Out of Curiosity”och den 30-31 augusti ”Bucket List” av Yael Ronen och Shlomo Shaban från Schaubühne/Berlin. På Stadsteatern blir det också också världspremiär för ”Flickan med vildpäronen” av och med Elefteria Gerofoka. Stora Teatern har fullt program hela veckan och inleder den 23 med ”YÉ” av Cirque Baobab.

En annan höjdpunkt är ”Dorian” av Robert Wilson från Schauspielhaus Düsseldorf på Lorensbergsteatern 24-25 augusti. Den 25/8 samtalar Linda Zachrison, Stadsteaterns konstnärliga chef, med Robert Wilson på Stora Teatern kl 10. Det blir även mycket teater ute på stan med bl a ”Pigments” akrobatik på hög nivå på Götaplatsen. För mer info om alla föreställningar se festivalens hemsida www.gdtf.se

Den 14 september blir det sedan premiär för ”Gatsby” på Göteborgs Stadsteater, i regi av Janos Szasz och Backa Teaters höstpremiär blir ”Vansinnet” av Hanna Nygren och Helle Rossing den 20 september. Så det blir en rivstart med teater och scenkonst från hela världen och från våra egna teatrar. Hoppas vi ses!