Vid åttatiden på morgonen den 22 december landade jag på Berlin Tegel. Ett par dagar tidigare hade Berlin varit lamslaget av terroristattacken mot julmarknaden vid Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Det var ganska lite folk i rörelse den där morgonen. Flygbussen körde förbi två stora svarta skyltar som aviserade att staden har sorg. Efter att ha checkat in på hotellet på en tvärgata till Kurfürstendamm promenerade jag ned till kyrkan. Det var fortfarande tidigt och enstaka människor öppnade försiktigt sina bodar på platsen runt kyrkan. Jag gick in och satte mig i kyrkan, googlade upp ett citat av Paul Celan och skrev i sorgboken – ”Stern über dir/weiss überschleiert”.
Det är svårt att veta om terroristen visste vilket starkt symbolvärde just Gedächtniskirche har. Den sönderbombade kyrkan som efter stor förstörelse 1943 blev en symbol för hur Berlin reste sig ur ruinerna. Arkitekten Egon Eiermann föreslog 1957 total rivning, men som en kompromiss behöll man det delvis raserade tornet och byggde två kuber bredvid, genialisk arkitektur inifrån. Utifrån två gråsvarta lådor, på dagtid. På kvällen anar man det starka blå ljuset som sipprar ut genom de kvadratiska fönstren. Och på ett sätt är det kanske tillräckligt att se kyrkan just på det viset. Som uppstånden ur ruinerna.
Men det finns en sak till som gör platsen så speciell – och det är spikkorset från Coventry. Natten till den 14 november genomförde tyska Luftwaffe ”Operation Mondscheinsonate” och raderade ut större delen av stadskärnan i Coventry med ett av de största bombangreppen under hela Andra världskriget. Även den medeltida St. Michael’s Cathedral blev nästan totalförstörd. Bara något år senare hölls den första gudstjänsten i kyrkan och med åren utvecklades en rörelse som heter spikkors-samfundet. Rörelsen syftar till att skapa förlåtelse och försoning, att lära sig leva med olikheter och mångfald, att bygga en fredskultur. Som ett tecken på försoning mellan Coventry och Berlin skänkte man till Berlins 750-årsjubileum ett kors som tillverkats av tre stora spikar från taket i den utbombade katedralen i Coventry. Korset, tillsammans med en försoningsbön finns att beskåda inne i den gamla kyrkans förrum.
Det är omöjligt att veta om terroristen som körde den kapade Scania-lastbilen rakt in i folkmassan visste något om detta. Oavsett är det en stöt rakt in i hjärtat på den kultur av försoning och förståelse som utvecklats mellan Tyskland och Storbritannien under efterkrigstiden.
Men som det gick att läsa på en stor skärm alldeles intill kyrkan:
”Vi tänker på offren med djup sorg. / De lever vidare genom våra handlingar./ Berlin, starkt sedan år 1237. /Berlinarna”
Och bara någon dag senare var det fullt med folk på julmarknaden vid Breitscheider Platz. Jag såg det själv, flera gånger, när jag åkte förbi. Vid en av de stora samlingarna av blommor och ljus på marken kunde jag läsa en handskriven lapp, med spretiga bokstäver, plitat med tusch: ”Ihr kriegt uns niemals klein” – Ni kommer aldrig att kunna förminska oss.