Efter 25 år som teaterchef slutar Frank Castorf sista juni på Berliner Volksbühne och går vidare som regissör, nu knuten till Berliner Ensemble. Hans sista uppsättning blir Dostojevskijs Ett svagt hjärta och har premiär första juni.
Den stora händelsen under våren har dock varit hans stora uppsättning av Faust – en maratonföreställning på knappt sju timmar. Tomas Forser refererar påpassligt till en recension i Norsk Shakespeare- och teaterttidskrift i Dagens Nyheter den 4 maj – en text av den tyske teaterkritikern Thomas Irmer, som nyligen lämnat redaktionen för den ena av de stora tyska teatertidskriftrna Theater der Zeit och börjat skriva för den andra, Theater Heute. Båda tidskrifterna mycket läsvärda, prenumererar själv på dem. För den som är intresserad av Irmers recension av föreställningen går den att läsa på nätet, i veckomagasinet Die Zeit, den 4 mars. En mindre surögd och för mig mer rättvisade text om Faust av Diedrich Diedrichsen återfinns i Theater Heute nr 4. Diedrichsen kallar Faust “kronan på verket” för Castorfs tid som teaterchef.
Frank Castorf själv skrev en mycket intressant miniessä i den lilla programboken Wie man ein Arschloch wird.” (Hur man blir ett rövhål.) Texten kan man läsa p www.teaterrummet.se , Göteborgs Stadsteaters forum för teaterkritik, teori och praktik.
Min egen text om föreställningen “Tumult, våld och dumheter” Goethes Faust på Volksbühne” hittar den intresserade på www.dixikon.se/litteratur/teater/
Trevlig läsning!
